Förvåning
Jag minns min förvåning när jag började gå ut och träffade killar – att någon kunde vara intresserad av mig, tycka att jag var söt, värd att ha.
Naturligtvis hade jag inte mandat att välja – jag lät dem välja mig.
Jag minns min förvåning när jag började gå ut och träffade killar – att någon kunde vara intresserad av mig, tycka att jag var söt, värd att ha.
Naturligtvis hade jag inte mandat att välja – jag lät dem välja mig.
11 september 2007 at 10:17 e m
Hoppas du såg Oprah idag. Det var så bra! Jag förstår att du levt under svåra förhållanden. Kramar från mig
11 september 2007 at 10:22 e m
Har nu läst igenom din blogg och måste bara skriva att det går att ta sig igenom men det tar tid. Lång tid. Man måste få professionell hjälp för att bearbeta så svåra upplevelser som du haft.
Tittar in till dig ibland.
Kram igen
12 september 2007 at 7:58 f m
Syster Yster! Nej, jag såg tyvärr inte Oprah – berätta gärna.
Jag ser vad du skriver – jag ser orden – men jag kan inte ta in budskapet. Du skriver ”så svåra upplevelser” och jag känner mest bara ”äsch, det var väl inte så farligt, det finns andra som har haft det värre”… ekot av en svunnen tid. Visst förstår jag intellektuellt att det inte var…bra?…men det är svårt att ta till sig att någon läser det jag skriver och reagerar. Tack, jag behöver det.
12 september 2007 at 9:12 f m
Känner igen mig i det du skriver, men mitt är över nu och jag går genom livet med säkra steg, kan ta för mig, behöver inte längre känna mig som skräp.
Det känns så skönt.
Hoppas du känner dig säkrare oxå.
Qram