<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	xmlns:georss="http://www.georss.org/georss" xmlns:geo="http://www.w3.org/2003/01/geo/wgs84_pos#" xmlns:media="http://search.yahoo.com/mrss/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Kvällen efter dagen</title>
	<atom:link href="http://avgrundsdjup.wordpress.com/2007/09/21/kvallen-efter-dagen/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://avgrundsdjup.wordpress.com/2007/09/21/kvallen-efter-dagen/</link>
	<description>förbjudna tankar</description>
	<lastBuildDate>Wed, 18 Mar 2009 17:42:00 +0000</lastBuildDate>
	<generator>http://wordpress.com/</generator>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
		<item>
		<title>Av: avgrundsdjup</title>
		<link>http://avgrundsdjup.wordpress.com/2007/09/21/kvallen-efter-dagen/#comment-131</link>
		<dc:creator>avgrundsdjup</dc:creator>
		<pubDate>Fri, 21 Sep 2007 17:53:32 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://avgrundsdjup.wordpress.com/?p=46#comment-131</guid>
		<description>breaking FREE! Skönt att få medhåll i det här med svartsjuka. Jag uppfattar det inte heller som svartsjuka. Kanske - troligen - ligger roten djupare även hos mig, min pappa var ju inte heller att lita på. Och sedan har den känslan bara bekräftats av senare erfarenheter, det är nog så. 

Men det är så svårt att prata om det här - motparten uppfattar det ofelaktligen som att man är sjukligt svartsjuk och har ett behov av att kontrollera. 

Och visst kämpar vi på. Alla vi som är sargade och lite otydliga i konturerna.</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>breaking FREE! Skönt att få medhåll i det här med svartsjuka. Jag uppfattar det inte heller som svartsjuka. Kanske &#8211; troligen &#8211; ligger roten djupare även hos mig, min pappa var ju inte heller att lita på. Och sedan har den känslan bara bekräftats av senare erfarenheter, det är nog så. </p>
<p>Men det är så svårt att prata om det här &#8211; motparten uppfattar det ofelaktligen som att man är sjukligt svartsjuk och har ett behov av att kontrollera. </p>
<p>Och visst kämpar vi på. Alla vi som är sargade och lite otydliga i konturerna.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: breaking FREE</title>
		<link>http://avgrundsdjup.wordpress.com/2007/09/21/kvallen-efter-dagen/#comment-130</link>
		<dc:creator>breaking FREE</dc:creator>
		<pubDate>Fri, 21 Sep 2007 17:45:02 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://avgrundsdjup.wordpress.com/?p=46#comment-130</guid>
		<description>Jag tror inte heller att det är svartsjuka. Jag har - såvitt jag vet - aldrig blivit bedragen. Men, jag är ständigt och jämt rädd för att bli lämnad och övergiven. Och har alltid varit. I mitt fall är det pappa som är boven. Pappa som aldrig fanns till hands, som nästan alltid ljög om att han skulle komma, som nästan aldrig kom, som nästan alltid söp. Nästan, för att nån gång kom han ju, men sällan nykter. Och ändå älskade jag honom. Förbehållslöst. Och jag trodde på honom varje gång. För han var den enda vuxna som visade varma känslor för mig. (Lite för varma har det visat sig, men ändå.) Den rädslan som vissa av oss känner går inte att jämföra med svartsjuka. Den grundar sig i andra saker. Och den är svår att bemästra, men det är som med allt annat: man får kämpa. Detta eviga kämpande. Men hellre det än att ge upp, va?

Värme och styrka till dig!</description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag tror inte heller att det är svartsjuka. Jag har &#8211; såvitt jag vet &#8211; aldrig blivit bedragen. Men, jag är ständigt och jämt rädd för att bli lämnad och övergiven. Och har alltid varit. I mitt fall är det pappa som är boven. Pappa som aldrig fanns till hands, som nästan alltid ljög om att han skulle komma, som nästan aldrig kom, som nästan alltid söp. Nästan, för att nån gång kom han ju, men sällan nykter. Och ändå älskade jag honom. Förbehållslöst. Och jag trodde på honom varje gång. För han var den enda vuxna som visade varma känslor för mig. (Lite för varma har det visat sig, men ändå.) Den rädslan som vissa av oss känner går inte att jämföra med svartsjuka. Den grundar sig i andra saker. Och den är svår att bemästra, men det är som med allt annat: man får kämpa. Detta eviga kämpande. Men hellre det än att ge upp, va?</p>
<p>Värme och styrka till dig!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
