Förvåning
Kvällen och natten blev lung – och jag förvånad.
Jag kanske är på väg åt rätt håll, trots allt. Hade förväntat mig en sömnlös natt med mycket oro och tankar. Istället somnade jag med ro och vaknade inte förrän Han kom hem fram i morse.
Förundras. Och hoppas en aning – håller jag på att läka något lite?
Tags: oro, relation, sömnlöshet, tankar
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
22 september 2007 at 8:42 e m
Hej,
Härligt att höra att det inte påverkade dig alltför mycket. Kom ihåg att mycket av våra känslor och tankar är bara just det. Känslor och tankar i huvudet på oss. Dom har inte alltid med verkligheten att göra.
Kram
22 september 2007 at 9:01 e m
Andréas! Många av våra känslor har ingen motsvarighet i nuet utan återspeglar bara gamla erfarenheter. Lätt att konstatera när jag känner mig i balans, som nu. Men oändligt svårt när känslan åker kana – för känslan är ytterst påtaglig och finns här och nu – även om inte orsaken gör det.