Nog är det en konstigt att folk inte kan se hur dåligt man faktiskt mår av övergrepp, självmordstankarna, nedstämdheten,uppgivenheten,skitigheten,skulden,skammen och så vidare är allt annat än till glädje.

Ja, jag kan instämma i att jag överreagerade *skäms*. Jag mår inte heller så bra och har just nu lätt för att ta åt mig, vilket inte försvarar något, men kanske förklarar en del… Också jag har dissociationsproblematik, och det är bland annat därför som jag envisas med ett fåtal ”nick” eller initialen på mitt förnamn – för att inte splittras mera.

Från början så var jag helt inriktad på att försvara Pohls bok, det stämmer. Iom att jag läst både boken och recensionen, och dessutom läst Lundqvists tidigare recensioner, så blev jag inte så upprörd över hennes sk. ”inlägg i pedofildebatten” (hon förvånar mig inte längre !) utan var mest bara sur över att hon än en gång sågat en av Pohls böcker.

Självfallet så instämmer jag i er diskussion om att barn alltid är OFFER för vuxnas manipulation och övergrepp, hur mycket barnet än ”vill”, hur mycket initiativ barnet än tar, vilka känslor barnet än upplever. För mig så var detta så självklart att jag inte ens kände att jag behövde uttrycka det.

Lundqvist uttrycker sig så dum-brutalt-klumpigt om något hon inte har den blekaste om, det verkar vi i alla fall vara helt eniga om.

Nu skrev jag ju ändå trots att jag sagt att jag inte skulle göra det något mer… Ville förklara mig också efter meningsutbytena och be om ursäkt för min barnsliga reaktion.

Till Feministisk vänstertjej : Jag hoppas att du får klarhet i detta med den anonyma inläggsskrivaren på din blogg. Inte kul att känna sig förföljd, det förstår jag

Värme !
/ M

Min första – ”barnsliga” – reaktion var att det kanske ändå var bäst att radera M´s kommentarer, men jag bestämde mig för att vara vuxen och inte låta min lilla inombords få leva ut känslan av att ha blivit behandlad omilt.

Jag känner igen det du skriver – särskilt i ditt ”tänk om de andra tror” – hur många gånger har jag inte analyserat ihjäl situationer och övertolkat…

Varma tankar tillbaka.

I övrigt håller jag med avgrundsjup när hon beskriver varför hon kände för att få i försvarsställning, jag är inte så överförtjust i bokkritiker, men tyckte ändå att det mer handlade om journalistens recention av boken än vad det handlade om själva författaren eller hans bok som inte jag heller har läst.Och det är ju själva tolkningen av boken som journalisten skrev om som jag reagerade på. Man kan ju reagera på den även om man inte har läst boken.

Jag vill också säga att jag tycker det är en överreaktion från M:s sida att jag vill inte mobba dig eller avkräva att du ska utplåna dig !

Varma tankar till alla.
feministisk vänstertjej

Vad gäller försvarsställning kan jag naturligtvis bara tala för mig själv, men jag upplever att du sköt utanför måltavlan – jag kritiserade varken Pohl som författare eller den aktuella boken, som jag de facto inte har läst. Du valde att försvara honom, istället för att fortsätta på den aktuella tråden. Du skriver dessutom: ”Recensenten skriver ju bara sin “tolkning” av boken, hur sned den tolkningen än är.” Det reagerade jag på – för det är ingenting ”bara” med det och just det här gällde hela inlägget. Och här kände jag att det blev jobbigt.

Nu släpper jag det här försvarstalet eftersom jag egentligen inte ens ser det rimliga i att behöva skriva det – jag tycker att du överreagerar, men samtidigt vill jag gärna reda ut det här för så att du inte tror att någon försöker mobba dig, vilket din senaste kommentar tyder på.

Jag är ledsen men jag läste faktiskt inte alla kommentarer innan jag skrev mitt första inlägg. Jag kollade enbart länknamnen, och där fanns det inget annat ”M”. Jag förföljer inte någon. M:et är första bokstaven i mitt förnamn, inte så konstigt att jag använder det för att signera ?

Men okej. Förlåt för allt. Jag ska inte kommentera mer, varken här eller någon annanstans. Bara att plocka bort mina kommentarer.

/ M

Angående M:en. Tråkigt att det blev tokigt, men kanske Avgrundsdjup i samråd med m:en kan ändra någon av signaturerna… Ett litet tips bara.

Värme och styrka till er alla

/Toppis

Jag såg inte att feministisk vänstertjej signerade med /M. i slutet av sitt inlägg.

/ Det andra M:et

Ha det bra!
mvh
Feministisk vänstertjej

Vi vill få ut det vi fått bära på så länge, eller hur? Var och en på sitt sätt.
Oavsett vad vi gör idag, har vi alla varit offer. Många av oss har hamnat i något pga det vi varit utsatta för. Livet har många stigar och människan är ingen stereotyp. Några av oss är kanske offer än på olika sätt. Men att våga skriva öppet om det, kan göra en stor skillnad.
Jag känner bara till två i bloggvärlden som jag skulle tänka mig kan författa ett brev till DN. En av dem har du skrivit till redan.

Inte heller jag är van att bli hörd eller sedd i den här världen, så ursäkta om kommentaren är som den är. Hoppas ändå det förstås som att jag menar det bästa.

Mvh BJ.

Och bokens tema – om offer kan känna njutning och att detta är ett tabu – ger inte på långa vägar DN-journalisten rätt att skuldbelägga. Om offret njuter är det inte ett fribrev för förövaren.

Jag är övertygad om att Peter Pohl kan vara en begåvad författare, jag vill i mitt inlägg inte på något sätt förringa hans roll i dagens författarsverige – det här handlar endast och allena om journalistens insats.

Nu har jag försvarat mig klart – känner just att jag hamnade i försvarsställning, utan att veta varför.