Den andra kvinnan
En annan relation, en annan tid. Han var gift, vi möttes av en tillfällighet – men sökte oss båda bort från det som hade blivit vår vardag. Vi hade samtal som varade långt in på nätterna, delade stort och smått. Närhet som jag inte visste fanns. Han fick mig att våga vara mig själv – och älskade mig för den jag var. Han fick min sårbarhet – som blev till utsatthet.
Jag grät när han gick – och han kom tillbaka. Oroade mig för framtiden, han tröstade och fanns. Han ville ha mig, älskade mig – hade alltid längtat efter någon som jag.
Vi planerade Framtiden. Han ville ha fler barn, ett nytt hus – allt var möjligt. Det var vi för alltid.
Tills plötsligt en dag. Han kände tvivel över åldersskillnaden - han var äldre. Jag såg inte åren – jag såg honom.
Han lämnade sin fru – och gick till en annan.
Tags: åldersskillnad, gift, otrohet, privat, relation
You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.
25 september 2007 at 1:38 e m
http://denandrakvinnan.blogspot.com
25 september 2007 at 6:22 e m
Moddan! Intressant läsning. *suckar matt och igenkännande*. Min historia som den andra kvinnan har en fortsättning, som följer. Så småningom.
25 september 2007 at 8:33 e m
Vilket fruktansvärt grymt öde! Kramar…
25 september 2007 at 9:21 e m
Gisan! Verkligheten vacklade – då. I efterhand är jag glad att det inte blev vi två. Mitt liv är bättre utan honom.
4 oktober 2007 at 7:17 f m
Been there.
Done that.
Got the child.
Och är glad över barnet, men inte över relationen som enbart var destruktiv i sig.
4 oktober 2007 at 1:54 e m
Soldotter! Skönt att du förmått lämna relationen som inte var bra för dig. Och att du kan glädjas över barnet, även mannen inte var den du hade hoppats på. Jag fick inga barn med Honom, men kanske hade det varit bra – trots allt – eftersom jag nu inte kommer få fler och sörjer det…
5 oktober 2007 at 11:15 f m
Ja mitt sonbarn är verkligen det bästa jag har.
Kan inte heller få fler barn längre så jag har tur han finns.
Trots allt.
Mitt allt.
Qram
5 oktober 2007 at 11:25 f m
Soldotter! Fint att du känner så. Anar en sorg i att du inte får fler barn, eller så tolkar jag in den för att jag själv känner den. I mig gör det ont.
13 april 2008 at 9:58 e m
Jag hoppas… att jag någon gång… bli stark…
Bli mig själv