Kommentarer till Att få falla

Av: avgrundsdjup

avgrundsdjup — Thu, 29 Nov 2007 14:06:34 +0000

Hosanna! Ja, det här är ungefär vad jag också är inne på – man kan inte kräva kärlek. Varken för egen del eller för barnens. Men det gör likväl ont. Särskilt om man är van att avstå.

Av: Hosanna

Hosanna — Thu, 29 Nov 2007 13:17:45 +0000

Måste fundera. Återkommer kanske…
Alla har inte förmåga att älska andras barn förbehållslöst… och det kanske är helt i sin ordning. *funderar en sväng till*

Av: avgrundsdjup

avgrundsdjup — Thu, 29 Nov 2007 12:54:03 +0000

Soldotter! Det var fint skrivet – precis så känner jag också, att det skulle göra gott – både att veta att jag får falla och att verkligen göra det.

Det här är inte den första relationen jag har där barn har varit inblandade och därför kan jag jämföra. Jag tycker att Han behandlar mina barn otroligt bra, att han ser dem och respekterar dem, gillar dem. Men problemet är känslan av att de trots allt kommer i andra hand. Jag hoppas att det ger sig med tiden.

Tiden med din exmake låter inte bra – varken för dig eller din son. Du ska inte behöva gå in och strida för hans rättigheter – de ska respekteras med självklarhet.

Kram!

Av: Soldotter

Soldotter — Thu, 29 Nov 2007 06:06:26 +0000

Tungt ämne…
Inte många som klarar av att sätta alla barn lika som det verkar.
Jag har alltid haft barn inblandade i mina relationer och visst, jag känner min son bäst förstås än karlns barn, men jag har alltid ärligt tyckt om de andra barnen och behandlat dem lika ändå.
Jisses, min exmake var rent för jävlig mot min son, jag fick gå in och strida för grabben hela tiden. GUD vad jag är glad att det är över!!!
Här är förresten en liten grej som jag skrev för länge sedan;

Jag skulle vilja våga
Jag skulle vilja våga falla
Jag skulle vilja våga falla om än bara för en stund
Kanske känns allt bra efteråt då

Qram

Av: avgrundsdjup

avgrundsdjup — Wed, 28 Nov 2007 21:34:35 +0000

Pifflan! Så kan jag också KÄNNA ibland, men jag säger mig att det inte är sant. Jag vet inte vad som är rätt eller fel längre, är också mest bara trött – både i kropp och hjärna. Och barnen – ja, jag hoppas att det kan vara VÅRA barn, allihop, med tiden.

Jag vet inte vad jag ska tänka om det här med prioriteringar längre – efter mina erfarenheter i Landet Långt Borta är allt bättre. Det är lätt att bli tacksam över smulor om man bara är tillräckligt svältfödd. Därmed inte sagt att Han bara erbjudet mig smulor, men det är svårt att sätta gränser för vad som är rimligt, nödvändigt osv.

Av: Pifflan

Pifflan — Wed, 28 Nov 2007 21:02:05 +0000

det är fel av honom att sätta sina barn före dina. Det är fel av honom att inte prioritera dig….jag är så trött av att ha blivit bortprioriterad så länge så det känns som jag bara vill lägga mig ner och sova, sova, sova…..
Kram!