Min ursprungsfamilj

Fasaden.

Jag växte upp som enda barn i ett akademikerhem, gick i privatskola, hade vänner och föräldrar som brydde sig om mig och såg till mina behov.

Min pappa såg bra ut, var intelligent och rolig – allmänt omtyckt. Min mamma var söt, målmedveten och mycket engagerad i allt som rörde mig.

Vi hade det inte lika gott ställt som föräldrarna till de andra barnen i min klass och därför bodde vi lite avsides. Vi åkte på semester tillsammans varje år och levde ett stilla familjeliv.

Verkligheten.

Jag var det yngsta barnet av tre – hade två äldre halvsyskon som min mamma nogsamt undvek att jag skulle träffa. Dåligt sällskap. Allt i min pappas tidigare liv var dåligt, enligt henne.

Min mamma läste på universitetet när jag var liten och spädde på sin övertygelse om att hon var lite bättre, lite förmer än alla i förorten där vi bodde. Min pappa hade en yrkesutbildning och hade lyckats arbeta sig upp – en bit, inte tillräckligt.

Jag var bra i skolan, presterade och var duktig. Nollnivån var att få femmor – alltid en potentiell risk att misslyckas, omöjligt att lyckas.

Jag var ett ensamt barn, växte upp med mycket lite kontakt med jämnåriga. Hade svårt att få vänner i skolan, blev retad. Min mamma satte mig i en annan skola. Jag passade inte in där heller. Samma sak upprepades. Ingen funderade över varför det inte fungerade. Slutligen hamnade jag i en privatskola med järnkoll på eleverna – jag fick vara ifred. Men fortsatte vara ensam.

Min pappa var alkoholist. Rumsrent, snyggt och osynligt för utomstående. Jag berättade aldrig för någon. Ingen frågade. En tyst överenskommelse.

Min äldsta syster tog livet av sig, en överdos, när hon skulle fylla 30.

Min andra syster kämpar mot och med livet och vår far – söker fortfarande hans bekräftelse och godkännande. Han utsatte henne för sexuella övergrepp under hela hennes uppväxt.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

Etiketter: , , , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

5 kommentarer på “Min ursprungsfamilj”

  1. Soldotter Says:

    Ofta undrar man vad som döljs bakom.
    Vem personen är bakom leendet.
    Vad som finns bakom masken.
    Lätt att bära mask. Svårt att få den avskalad.
    Tur det finns en plats i universum för avskalade masker oxå.
    Vet du, jag tror det är lättare att bli ödmjuk och empatisk när man varit med om en del själv.
    Och ödmjukhet och empati är goda egenskaper som kan förändra världen.
    Ont kan vändas till gott.
    Bara inte taggarna fastnar i själen.
    Hoppas dina inte alltid kommer sitta kvar.
    Sköt om dig

  2. avgrundsdjup Says:

    Soldotter! Jag instämmer – empati och ödmjukhet har nog sitt ursprung i erfarenhet. På samma sätt tror jag att man blir mer genomtänkt om man inte passerar friktionsfritt genom livet. Men det kostar.

    Och taggarna – jag hoppas att jag lyckas plocka bort dem en och en ur min själ. Även om det tar ett tag.

  3. Soldotter Says:

    Jag tror du är på väg.

  4. avgrundsdjup Says:

    Soldotter! Jag vill så gärna tro det. Räcker det, tror du…?

  5. ladymutant Says:

    Tänk att man alltid försökte vara bäst för att i huvudtaget vara värd nånting. Och att fasaden räddade en fast samtidigt var ett fängelse.

    Är själv vuxet barn till en alkoholist, min mamma söp ihjäl sig till slut, med själv är man fortfarande märkt. Så är det.

    Du skriver insiktsfullt och intressant!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: