Den tysta omgivningen

Jag  trodde inte att någon visste, att alla trodde på familjeidyllen vi målade upp.

Min bästa kompis föräldrar visste. En annan kompis mamma visste. En dagmamma likaså. Hur många till?

Ingen pratade med mig. Det hade gjort all skillnad, det overkliga hade blivit sant om någon hade brutit tystnaden. ”Jag förstår. Jag lyssnar.”

Sveket känns än idag. Jag får fortfarande ibland lust att skrika när jag ser dem, ställa dem mot väggen och fråga varför de var så jävla fega, hur de kunde vända bort blicken. Det gör ont.

Jag förstår att det hade varit svårt att ”blanda sig i”, att de hade riskerat mycket. Men ibland måste man vara anständig och göra även det som är obekvämt – för att det är mänskligt.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

Etiketter: , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

7 kommentarer på “Den tysta omgivningen”

  1. Mia Says:

    Läser…. och förstår precis allt du skriver om….

  2. Syster Yster Says:

    Ja visst är det feghet och en stor rädsla för att ta all den ”skit” som man får på köpet om man agerar. Socialen, bråk med dina föräldrar som kanske förnekade det hela.
    Ibland så blundar de de nog för att de inte orkade.
    Men de kunde ringt anonymt till socialen och anmält det, de kunde pratat med DIG!
    Varför, ja det vet bara de själva.
    Kram fån mig

  3. avgrundsdjup Says:

    Syster Yster! Egentligen spelar det ingen roll Varför de inte fanns där. Faktum kvarstår – oavsett vilka förklaringar de skulle kunna tänkas leverera idag – de fanns inte. Jag känner att jag inte ens vill höra eventuella förklaringar och ursäkter, de skulle bara riskera att få mig att ta på mig skuld, att ”förstå”. Jag är trött på att försöka förstå ihjäl mig på alla som gjort mig illa.

  4. avgrundsdjup Says:

    Mia! Du skriver att du förstår allt jag skriver om – det väcker blandade känslor hos mig. Det är skönt att bli förstådd, men i en bättre värld hade det inte funnits något att förstå – eller att berätta – det jag har varit med om vill jag inte att någon ska behöva känna igen sig i. Jag vill gärna läsa din sida, tittar förbi senare.

  5. Suss Says:

    Alla såg oss också, men blundade. Vår familj var så trevlig, och vi var så duktiga i skolan.. Min pappa hade flyttat ifrån oss för länge sedan, jag var inte ens född.
    Men vi blev tillsagda att pappa var på tjänsteresa.
    Det känns hemskt att alla visste men igen ville se, jag undrar ofta varför?
    Varför vill ingen se? Det hade krävts så lite…. Men gett oss barn så mycket!

  6. avgrundsdjup Says:

    Suss! Ja, det är svårt att förstå andras bevekelsegrunder – att det skulle vara så skamfyllt för din mamma att din pappa hade lämnat er att hon förmådde er att leva i en lögn.

    Varför ingen ville se? Ser man men vågar inte ingripa? Ser man men vågar inte tro det man ser, tvivlar på att det är sant – särskilt när en familj verkar så lyckad – barnen har bra betyg, familjen verkar harmonisk? Eller är det för jobbigt – innebär det för mycket engagemang, är man rädd för ansvaret för att ha dragit igång något som kan barka iväg vartsom helst? Jag vet inte. Jag vet bara att jag försöker se barnen i mina barns omgivning.

  7. freja Says:

    Sitter och förskräckar mig också över att ingen gjorde ngt. Dagis visste, grannar, och kompisars familjer. Hade en kompis som absolut itne fick komma hem till mig pga av situationen.. DAgispersonalen badade mig osv osv.. men myndigheterna var borta..


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: