Min Mormor

Min mormor var till låns. Och knappt det. Min riktiga dog när min mamma var liten. Morfar gifte om sig och fick två Riktiga barn och två Riktiga barnbarn.

Jag fick sitta i hennes knä – på nåder. Och om de andra, de Riktiga barnbarnen, inte behövde platsen bättre.

Jag vågade aldrig säga mormor – det var reserverat för de andra. En ständig distans och kyla. Men jag ville så gärna ha en mormor så jag betalade det priset, blundade.

Jag var en objuden gäst, någon hon tagit på köpet. Mot sin vilja.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “Min Mormor”

  1. Susfu Says:

    Så kände jag också, 😦 min moders mor samtyckte nämligen inte med min far. Jävla fittkärring att göra så mot ett barn! Är det så svårt med en vänlig klapp, en kram, kanske läsa en saga och en julklapp en gång per år?

    Jag hoppas att du vet att det INTE var dig det var fel på, det var henne.

    Kram

  2. Toppis Says:

    Känner igen mig i den där känslan, i upplevelsen även om den inte fanns i sällskap av min mormor utan kanske mer hos min mor.

    Men som Susfu sa. Det fanns inget hos dig som gav henne rätten att vara så mot dig eller lägga de känslorna du beskriver i dig då, och nu i minnet.

    Du borde fått vara ett barn bland de andra. Som fått se världen med de självklart nyfikna ögon barn vill upptäcka världen med på sina vilkor

    Värme från Toppis

  3. Mia Says:

    Att få låtsas att man hör till, en enda liten stund, så kanske, kanske det är på riktigt nästa gång? Men nej…..fy f-n att bli behandlad så!

  4. avgrundsdjup Says:

    Susfu!
    Nu – när jag är vuxen – kan jag också känna att hon gjorde fel. Då kände jag mig bara tacksam över det lilla jag fick (=det lilla hon uppoffrade sig) och längtade efter mer bekräftelse, att bli sedd, att också få vara någons barnbarn. Att hon skulle ge mig något till jul eller födelsedag var inte att tänka på – jag kan inte minnas att jag ens hade förhoppningen – så omöjligt var det…

  5. avgrundsdjup Says:

    Toppis! Dina ord värmer och i en bättre värld med godare människor hade det varit så. Jag funderar över det du avslutar din kommentar med: ”på sina villkor”. Jag undrar om det fanns något som verkligen fullt ut skedde på mina villkor när jag var liten.

  6. avgrundsdjup Says:

    Mia! Så var det – jag låtsades höra till. Så mycket att jag trodde på det själv för ett ögonblick, just då när jag trots allt fick sitta i mormors knä. Även om det kändes stelt, även om jag inte var välkommen – fast jag fick be om lov att sitta där. Och trots att ingenting kom frivilligt.

  7. livsglimtar Says:

    Nu har jag läst lite i din blogg och jag inser att du har en hel del ärr som behöver läka. Fortsätt skriv för det är ett bra sätt att få ur sig tankar och känslor.
    En del av det du skriver om är sånt som jag tror att vi alla har tänkt och känt, även jag hade en familj som inte var så frisk när jag växte upp. Pappa drack men skötte sitt jobb och levde aldrig rövare så där som jag förstår att din pappa gjorde. Hos oss handlade det mest om avsaknad av pengar för dem söp han upp. Sen tappar ju alkisen kontakt med sitt känsloliv och det drabbar ju oss som var barn så det sätter spår på en eller andra viset.
    Kram Maggan

  8. avgrundsdjup Says:

    Livsglimtar! Jag tror också att många delar det jag har varit med om. Kanske är det just det som gör det så svårt att ta det på allvar, för mig själv. Jag upplever mig själv som svag som inte klarar av – det som bevisligen ”alla andra” klarar av. Samtidigt som jag inser att det finns många fler än jag som inte alls har klarat det utan ärr – men om jag inte pratar om det, varför skulle någon annan vara mer villig att göra det?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: