Ett uppbrott

Långt senare – i en annan tid, ett vuxet liv. Vi är lite över 20 och delar liv. Vår relation är sedan länge innehållslös.

Han är mano-depressiv. I hans intensiva faser är allt möjligt – för att utan förvarning förbytas i en svart motsats fylld av tvivel. Vardagens villkor dikteras av hans sinnesstämning.

Närhet är otänkbart – han låter mig inte nå honom mentalt. Fysiskt möts vi sporadiskt, han har inga såna behov. Han känner en tillfredsställelse i att kunna kontrollera – även på det planet.

Jag känner mig avvisad – jag är avvisad. Jag behöver avsluta, men kan inte. Försöker straffa ut mig, börjar träffa hans bästa vän. Demonstrativt, uppenbart. Han ser – och ignorerar.

Jag vill gå. Han hotar med att ta livet av sig. Jag är allt han har och behöver. Ett självmordsförsök. Jag pendlar mellan ilska och förtvivlan. Lämna mig utanför det här – det är inte mitt ansvar om du inte vill leva.

Jag träffar en ny man och lämnar det gamla bakom mig. Varför var det så hotande att vara själv? Samtidigt som ensamheten innebär osårbarhet och oberoende – avsaknad av risken att bli lämnad.

Stökar bland det han lämnat kvar, packar, städar. Hittar foton – på honom och fem av våra vänner. Entydigt, naket, osmakligt, utstuderat. Mer än jag ville veta.

Strax därpå fick jag veta att han redan hade ett annat förhållande långt innan vårt var över – och väntade barn – med en väns fru. 

Vem kan jag lita på?

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

Etiketter: , , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “Ett uppbrott”

  1. breaking FREE Says:

    Nu är jag här, med ett tråkigt svar. Man kan inte lita på någon – om du frågar mig. Inte ens på sig själv ibland. Det är vad jag har lärt mig av livet. Men Lasse Berghagen sjunger att ”har man ingen annan har man alltid sig själv”. Och jag vill vara en sån som han sjunger om, så jag försöker lära mig att ta hand om mig själv. Det verkar som att du gör detsamma.

  2. avgrundsdjup Says:

    breaking FREE! Som du skriver känner jag – att det är svårt att lita på någon. Men det är ju inte så jag vill leva. Jag vill dela mitt liv och känna att det är för evigt. Det kanske låter naivt, men det hindrar inte att jag känner så. Samtidigt som det är bra och stort om man vågar vara ensam och kan lita på sig själv – fast det ena utesluter inte det andra. Tvärtom kanske det är så att man just genom att lita på sig själv kan hitta vägen till tillit till (hrm – det såg ju inte så snyggt ut, rent språkligt, men lite kul så jag låter det stå) motparten också – något som flera andra varit inne på i sina kommentarer till ett tidigare inlägg om just tillit.

  3. blomman Says:

    Hej och tack för att du bjöd in mig 🙂
    Det du skrev om här är jättesvårt. En period i mitt liv tänkte jag också på samma sätt, alltså att jag inte kan lita på någon. Men allt eftersom har jag ändrat mig, säkert mycket pga att jag lärt mig lita på mig själv och min egen intuition. Svårt förklara i ord hur jag menar, men jag försöker se mitt eget ansvar i allting som sker. För det är ju bara jag som kan styra mig själv, hur jag agerar, känner och tänker. Därför försöker jag alltid ge mig själv ställtid innan jag agerar samt försöker lita på magkänslan – den brukar ha rätt 🙂

    Och vad gäller andra så har jag upptäckt att jag kan lita på olika människor i olika situationer. Det här ger mig också mer spelrum och gör att jag inte är så beroende av mina närmaste. På något sätt handlar det liksom om att ge sig själv så många alternativa vägar och stöttepelare som möjligt.

    Ja, svårt förklara i ord. Jag tränar fortfarande dagligen!
    Nu ska jag läsa vidare. Ha en trevlig kväll 🙂

  4. avgrundsdjup Says:

    Blomman! Du skriver att du kan lita på olika människor i olika situationer och att det gör dig mindre beroende av dina närmaste. Men är det eftersträvansvärt – att bli mindre beroende (i positiv bemärkelse) – skapar det inte också automatiskt en distans? Jag tror att det finns ett positivt beroende, ett som man väljer – till skillnad från det beroende som gör oss svaga. Att det är stort att tilllåta sig behöva någon är att lita och släppa in. Lätt att glömma bort den aspekten.

  5. blomman Says:

    Självklart, du har helt rätt. Det är bra att tillåta sig behöva någon, att våga släppa in och ha tilllit på människor. Då är man stark.

    När jag skrev utgick jag så klart ifrån min egen situation. För när jag gör mig mindre beroende av mina närmaste så hänger det ihop med det faktum att jag är medveten om mina närmastes svagheter och att de inte alltid orkar vara mina stöttepelare – pga deras egna känslobagage och upplevelser och vardag etc. Och eftersom jag själv är i stort behov av hjälp och stöd från andra så har jag upptäckt att det är en fördel för mig att lita på olika människor i olika situationer.

    Det kanske låter som om jag skapar distans, men det jag egentligen gör är att undvika belasta den som inte orkar belastas samt ger mig själv alternativa vägar att söka hjälp på. Som jag skrev, det är svårt att förklara i ord, men det funkar bra för mig och ger mig stor trygghet i min vardag. 🙂

  6. avgrundsdjup Says:

    Blomman! Glad att du tog dig tid att förklara – nu tror jag att jag förstår. Det låter klokt och genomtänkt. Jag önskar att några av mina nära vänner skulle tänka som du – ibland orkar man inte, men känner ändå att man måste ställa upp. För att jag ju så gärna gör det och vill finnas för dem som är viktiga och för att jag är rädd att själv bli avvisad. Och så det gamla vanliga med att prestera för att bli älskad och duga som också gör det omöjligt att bevara sin integritet och säga nej i såna lägen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: