Kvällen efter dagen

Ledsenheten har dragit sig tillbaka och ersatts av en sorgsenhet och melankoli. Ångesten har givit vika men ligger kvar under ytan.

Morgonens incident är glömd. Vi har lagat mat tillsammans, nu sitter barnen bänkade framför Häxan Surtant (tackar som frågar, men de sitter inte hos mig, utan framför tv:n). Snart godnattprat och saga.

Kvällen blir tung – jag har viss självinsikt. Han är på tjänsteresa och är bortbjuden. Min historia, alltför många svek och otroheter, lämnar inte plats för att jag ska kunna känna mig bekväm. Något jag däremot aldrig skulle berätta för honom – lätt att misstolka som svartsjuka, även om det är något annat. I alla fall i min värld.

Intellektet lugnar, vet att han inte är flyktig, att han inte lämnar en relation lättvindigt. Vi vet båda vad vi har funnit i varandra – vad vi delar. Han tycker att jag är bra – vi är bra tillsammans.

Men känslan trilskas, tisslar och tasslar. Just nu håller den sig tillbaka, men ge den lite tid – den är trög i starten, men kommer igen på upploppet – natten…

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

Etiketter: , , , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

2 kommentarer på “Kvällen efter dagen”


  1. Jag tror inte heller att det är svartsjuka. Jag har – såvitt jag vet – aldrig blivit bedragen. Men, jag är ständigt och jämt rädd för att bli lämnad och övergiven. Och har alltid varit. I mitt fall är det pappa som är boven. Pappa som aldrig fanns till hands, som nästan alltid ljög om att han skulle komma, som nästan aldrig kom, som nästan alltid söp. Nästan, för att nån gång kom han ju, men sällan nykter. Och ändå älskade jag honom. Förbehållslöst. Och jag trodde på honom varje gång. För han var den enda vuxna som visade varma känslor för mig. (Lite för varma har det visat sig, men ändå.) Den rädslan som vissa av oss känner går inte att jämföra med svartsjuka. Den grundar sig i andra saker. Och den är svår att bemästra, men det är som med allt annat: man får kämpa. Detta eviga kämpande. Men hellre det än att ge upp, va?

    Värme och styrka till dig!

  2. avgrundsdjup Says:

    breaking FREE! Skönt att få medhåll i det här med svartsjuka. Jag uppfattar det inte heller som svartsjuka. Kanske – troligen – ligger roten djupare även hos mig, min pappa var ju inte heller att lita på. Och sedan har den känslan bara bekräftats av senare erfarenheter, det är nog så.

    Men det är så svårt att prata om det här – motparten uppfattar det ofelaktligen som att man är sjukligt svartsjuk och har ett behov av att kontrollera.

    Och visst kämpar vi på. Alla vi som är sargade och lite otydliga i konturerna.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: