Social kompetens

Jag uppfattas och bemöts som socialt kompetent, men självkänslan spelar mig spratt. Var på en lunch idag och har ångest efteråt. Pratade jag för mycket, sa jag något fel?

Vad tyckte de om mig – egentligen?

Annonser
Explore posts in the same categories: ångest, personligt

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “Social kompetens”

  1. Vb Says:

    Vad tyckte du om dom?

  2. avgrundsdjup Says:

    Vb! Jag gillar dem och upplever inget objektivt obehag i deras bemötande, trot inte att jag blir nedvärderad eller ifrågasatt. Tvärtom tror jag egentligen att jag är omtyckt och uppskattad – men jag känner det inte. Eller vågar inte tro på det.

  3. Vb Says:

    Jag tänkte att du kanske kunde vända på steken.Jag vet att det inte är lätt, har själv låg självkänsla, men en stor portion självförtroende…..

  4. Ankan Says:

    Jag skulle snarast vilja ställa frågan: Vad tyckte DU SJÄLV om dig och ditt beteende? Egentligen? Tyckte DU att du pratade för mycket/sa något fel och i så fall varför? Och så håller jag tummarna för att du är ”snäll” mot dig själv när du funderar på svaret. Så att du konstaterar att du nog var ganska nöjd med dig själv. Kram

  5. avgrundsdjup Says:

    Vb! Jo, jag anade att det var något sånt du var ute efter… Det handlar som du förstår inte om mitt uppförande egentligen utan istället ligger det i min rädsla för att bli dömd och stämplad som avvikande – så som jag blev bemött som liten. Som vuxen tror jag att jag egentligen har hamnat mer sällan i såna lägen än genomsnittet (vilken statistik jag nu skulle kunna tänkas ha att luta mig emot i den här frågan…) – just för att jag är så plågsamt mån om att vara till lags och duga och prestera och vara bra och …. och….

    Dessutom tror jag att minsta tabbe jag gör syns och koms ihåg. Då pratar vi om småsaker och nyanser – som idag att jag vid ett tillfälle föll in i samtalet: Vi satt och pratade tre stycken och jag föll in och nästan bytte samtalsämne vid ett tillfälle, innan den som pratade var riktigt klar. Jag upplevde inte att de ens märkte det, att det bara blev en övergång till det andra – utan att någon brydde sig. Och om någon skulle fråga dem har de förmodligen inte ens lagt märke till det. Medan jag tycker att jag är pinsam och hemsk. Det är till att göra sig själv stor och betydelsefull…

  6. avgrundsdjup Says:

    Ankan! Jag tror att mitt svar ovan delvis besvarar även din frågeställning. Jag är medveten om att jag förstorar, men kan inte hantera det så att jag får det riktiga perspektivet på det som sker.

    En annan sak som bidrar är att en av tjejerna ogillade min nuvarande partners X å det brutalaste, alltså känner jag mig också granskad – logiskt, eller hur…? Och då hjälper det inte att jag – genom Honom – vet att hon gillar mig. För hur skulle hon – eller någon annan – kunna göra det? Egentligen.

  7. Gisan Says:

    Du skriver som om det vore mina tankar… Kramar…

  8. avgrundsdjup Says:

    Gisan! Det tolkar jag som att du förstår – tack. Kram.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: