Utsatthet

Jag fortsätter på temat mamma nu när jag ändå är i farten – diskussionen har fortsatt bakom kulisserna i form av kommentarer till förra inlägget.

Min mamma har en egenhet som gör att jag känner mig utsatt. Om vi har en argumentation – inte ett gräl, det är mer sällsynt – kan hon plötsligt byta tema till något jag behöver. Bara släppa ämnet (när hon känner att hon hamnat i underläge) och istället helt oskyldigt fråga om jag behöver hjälp med barnpassning eller om jag kanske behöver pengar. Och jag förväntas omedelbart växla från irriterad till tacksam – står där med garden nere.

Annonser
Explore posts in the same categories: mamma, personligt

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

12 kommentarer på “Utsatthet”

  1. Neny Says:

    Fult gjort, jag skulle bli så arg av att inte få bli lyssnad på ”till punkt” på något sätt.

  2. BJ Says:

    Det är lätt att missförstå, antingen som läsare eller skrivare. Men jag tolkar det som att hon utnyttjar dina svagheter (men jag kan ha fel som sagt)

  3. Ankan Says:

    Ett sätt att behålla makten och övertaget ?! Jobbigt, men kämpa på med att se mönster och öva, öva, öva på att sätta och behålla gränserna och försvaga din mors påverkan på dina känslor. Det är så svårt, jag vet. Kram

  4. MyyZz Says:

    Oerhört manipulativ mamma du har. *lider med dig*

    Min mamma är GULD, visst hon har sina sidor men det har jag oxo så där är vi kvitt.

    kramen

  5. blomman Says:

    Så där gör manipulativa människor. Har du läst om härskarteknikerna? Beskriver ganska bra vilka sätt det finns att trycka ner människor på. Ska se om jag hittar länken till rätt sida så bifogar jag den strax här.

    Vad gäller din mamma kanske det bästa vore att inte gå in i disukussion med henne. Ta för dig av det goda hon har att erbjuda, barnvakt eller pengar, och skit i resten (ursäkta ordvalet) genom att tydligt markera ”hit men inte längre”. Får du dåligt samvete så ska du slänga det åt fanders, hon är din mamma och ska hjälpa dig. Stäng öronen för ev anklagelser eller utpressningar. Se till att du får det bra.

    Jag tror nämligen inte att du kan ändra på henne. Det enda du egentligen kan påverka är dig själv och ditt eget agerande. Den här processen tar tid, men du kommer att klara det 🙂 Återkommer med länken.

  6. avgrundsdjup Says:

    Neny! Precis så är det – jag blir fruktansvärt arg. Och tvingar mig att behärska mig – hon är ju snäll…

  7. avgrundsdjup Says:

    BJ! Det är precis det hon gör – slår där jag är som ömmast, där hon vet att jag behöver henne. Det är svårt att avgöra om det är medvetet, men jag upplever det definitivt som så – när det blir för obehagligt för henne i diskussionen vill hon vända den och det här är det sätt hon känner till. Förmodligen skulle hon inte se det som att utnyttja svagheter, men det är så jag upplever det.

  8. avgrundsdjup Says:

    Ankan! Absolut – de här greppen använder hon uteslutande när hon känner att hon förlorar greppet över diskussionen, när jag riskerar ”få rätt”. För henne handlar det ju alltid om att ha rätt, det är ett carte blanche för vilket beteende som helst i hennes värld.

  9. avgrundsdjup Says:

    MyyZz! Jag blir glad och vemodig när jag läser det du skriver om din mamma. Jag önskar bara så att min dotter en dag säger så om mig, att jag har lyckats bryta mönstret från min mamnma.

  10. avgrundsdjup Says:

    Blomman! Det låter klokt det du skriver – men SÅ svårt! Jag försöker låt bli att gå in i diskussion men ibland triggar hon igång så mycket gammalt att jag inte förmår behärska mig – något att jobba på. Det har blivit bättre kan jag säga till mitt försvar, men långt ifrån bra. Bara det faktum att jag fortfarande blir förbannad när hon provocerar – oavsett om jag reagerar utåt eller inte – är illa nog eftersom det gör mig stressad och på dåligt humör.

    Mycket i relationen med min mamma handlar, som jag redan skrivit om tidigare, om att acceptera och ignorera. Jag övar vidare…

    Intressant med länken du skriver om – återkom gärna!

  11. blomman Says:

    Hoppas det här funkar med länken. Här kan du läsa om Berit Ås och härskarteknikerna. Visst känner vi igen oss?
    http://kilden.forskningsradet.no/c16881/artikkel/vis.html?tid=35132

    Och jag vet att det är svårt. Känner igen mig själv i dina reaktioner. Visst är det hemskt att man kan bli så arg? Ett tag kände jag det som att alla mina tentakler var ute och jag kunde reagera på minsta lilla ton i hennes röst. Jag tränade länge på få bukt på mitt eget humör, som grundade sig i frustration. Och det var JÄTTEjobbigt när vi bröt, hon och jag, och det gjorde vi 3 gånger, om jag minns rätt. Men det var nödvändigt för oss, liksom enda sättet att komma vidare och idag reagerar vi helt annorlunda på varandra. Tur var också att pappa medlade 🙂

    Men du kommer att hitta ditt eget sätt att komma vidare på. Som Ankan skrev, öva öva öva plus räkna till 10 när du känner att du börjar koka. Keep it up, girl!

  12. avgrundsdjup Says:

    Blomman! Tack för länken – jag ska sätta mig och läsa i ro ikväll.

    Det du skriver låter rimligt, du har nått längre än jag och har förmodligen med detta även vunnit en viss distans. Jag är inte där än, men på väg.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: