Ett år senare

Det hann gå ett helt år. Jag hade träffat en ny man, trevande, inte för evigt – men ändå trösterikt och bekräftande.

Så hörde han (länk) av sig igen. Han hade insett sitt misstag, det kunde aldrig bli som med mig, han ville komma tillbaka.

Jag trodde att det var honom jag ville ha, bröt upp den nya spirande relationen – sårade.

Han stannade en natt. 

Annonser
Explore posts in the same categories: Uncategorized

Etiketter: , ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

8 kommentarer på “Ett år senare”

  1. Andréas Says:

    Det är fantastiskt (i brist på bättre ord) vad kärlek kan såra, göra ont. Dock vore ju livet utan kärlek ändå meningslöst. Hoppas att du hittat en bättre man nu.

    Kram

  2. Lintin Says:

    Att komma loss ur greppet från sådana kärlekar är som att välta en ko, man måste gunga den fram och tillbaka ett par gånger för att lyckas.

  3. Soldotter Says:

    Ja, varför gör man så?
    Vågar man inte vara lycklig???
    Hoppas allt är bättre nu.
    Qram

  4. Jerry Says:

    Det gör ont att bara läsa om det du skriver. Kanske är det därför jag tvekar själv. Vill inte bli sårad, vill inte ge möjligheten, sluter mig och tittar bort. Alltid.
    *kramar om*

  5. avgrundsdjup Says:

    Andréas! Ja, det är fantastiskt med kärlek och även med den smärta den kan föra med sig. Men än mer fantastiskt är hur den här mannen – han som sa sig älska mig och allt jag står för – kunde göra mig så illa. Igen och igen. Det kan jag fortfarande inte förstå. Och ja – jag har funnit en bättre man. Inte bara bättre utan bra.

  6. avgrundsdjup Says:

    Lintin! Rolig liknelse – tack! Och så sann…

  7. avgrundsdjup Says:

    Soldotter! Varför han gjorde så har jag funderat mycket över. Första gången han gick saknade han både mod att sätta sig över konventioner och tillit till mig – att våga tro att jag skulle stanna hos honom. Jag kan naturligtvis inte säga att han hade fel, facit kommer i efterhand. Och det blev ju som sagt inget efterhand. Men vågar man inte ens prova kan man aldrig lyckas.

    Att han inte vågade då kanske jag kan ha en viss förståelse för – även om jag tycker att han borde ha tänkt sig för och inte drivit väg i sina löften och planeringar av framtiden. Men att göra det igen?

  8. avgrundsdjup Says:

    Jerry! Jag förstår dig så himla väl, det gör jag verkligen. Jag har sagt och tänkt samma sak själv. Men vad är livet värt om vi inte fyller det med innehåll? Trots att det gör ont är jag beredd att försöka igen. Och igen. För att inte missa chansen att det inte ska göra ont utan bli sådär underbart som det faktiskt är ibland! Men för att våga igen behöver man läka och det tar tid. Låte det ta tid. Men det är inte samma sak som att ge upp. Du vågar!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: