Och en gång till

Någon sa If a man cheats on you once, blame on him. If he cheats on you twice, blame on you.

Och om man går på det ytterligare en gång?

Han dök upp en gång till. Men den här gången blev allting annorlunda – jag kunde släppa taget om honom och be honom gå. Det är över, jag känner inte längre för honom. Känner mig inte längre sviken eller besviken. Ser tillbaka och konstaterar att det inte blev vi, men det är inte laddat.

Jag har accepterat och gått vidare, utan sorg, utan längtan.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

13 kommentarer på “Och en gång till”

  1. Mia Says:

    Synd bara att det ska behöva hända så många gånger innan man kommer till insikt..

  2. avgrundsdjup Says:

    Mia! Men tur att man kommer till insikt… Allt är en fråga om perspektiv.

  3. Mia Says:

    Så rätt du har! Tack för kontringen… *L*

  4. avgrundsdjup Says:

    Mia! Fast det handlar ju förstås egentligen inte om att ha rätt – vill hellre vara lycklig. (Tänker här på ett citat från Dr Phil där han har ett par framför sig som alltid bråkar och ingen vill vika en tum. Frågan han ställer är just: ”Do you want to be right, or do you want to be happy?”)

  5. BJ Says:

    Så träffande Phil är ibland ”Do you want to be right, or do you want to be happy?” Ja, jag behöver ju inte sticka under stol med att jag brutit normerna ett antal gånger, just av samma sak som Phil sa där. Om jag är lycklig idag? Ja, kanske lite ibland för jag tänker hade jag varit lyckligare ”OM” inte…? Precis. No regrets. Kan inte göra om. Och ja, trots allt är det ju bra, så lycklig, ja ibland… (ursäkta, fick-filosofen där)

    Jag känner igen det du skriver. Man har först ett hopp och sen ett sår som gör ont. Så hopp igen och upptäcker att känslorna är slut. Dem försvann kanske med alla dem där synderna man satt och väntade, grubblade, grät… och upptäcker att det är tomt för den där personen man förstorade så mycket. Kanske var ”han” bara ett substitut för ens längtan…? Ibland är man kär i kärleken (eller jag) men jag har ju musiken, music is my boyfriend (;

    ”Jag har accepterat och gått vidare, utan sorg, utan längtan. ”
    Det tror jag är nödvändigt, att tömma av det gamla så det finns plats för det nya… En ny längtan kan födas och förhoppningsvis uppfyllas…

  6. BJ Says:

    obs!
    synderna skulle vara STUNDERNA…
    (var kom det första ifrån – uff scary – men sorry;)

  7. BJ Says:

    Aha! Y ligger ju mellan T och U på tangentbordet. Där ser man, slarv är lika med synden! (:

  8. avgrundsdjup Says:

    BJ! Jag tror att det ligger mycket i det du skriver om att vara kär i kärleken, att det ofta kanske bara är en projektion och mannen får agera måltavla för den projektionen.

    Varför det var så svårt att släppa taget kan jag undra så här i efterhand. Jag tror att förhoppningar väcktes med honom – förhoppningar som han inte alls fullt ut kunde svara upp till, men ändå så pass mycket bättre än männen före honom att det gjorde honom unik – just då.

    ”No regrets” skriver du. Det är stort att en dag upptäcka att man har slutat gräma sig över saker man har gjort (eller missat genom att låta bli). Jag är nog där idag, tror jag – jag har accepterat mina misstag bakåt och försöker agera klokare i nuet. Men däremot klarar jag inte att acceptera det som gjorts mot mig – det är en skillnad. Men det är ett stort steg på vägen att kunna släppa mina egna missar – förr kunde jag gräma mig halvt fördärvad över allt möjligt som jag inte längre kunde ändra.

    Lycklig är ett stort ord. Är jag lycklig, funderar jag över som en reaktion på det du skriver. Jag vet inte. Och om jag inte vet så är jag det förmodligen inte? Eller är det då man är det? Hrm.

  9. avgrundsdjup Says:

    BJ! Synderna – en freudiansk felskrivning…?

  10. avgrundsdjup Says:

    BJ! Lite som T9 på mobilen, du vet den där funktionen som gör att telefonen själv föreslår ord medan man knappar in ett sms. Om man skriver GRÄL blir det IRAK om man inte ser upp. I och för sig inte så långsökt som man först kan tycka med tanke på hur stabilt det (inte) är i Irak, men jag blev ändå lite lätt förvirrad när en kompis för lite sedan skrev att det var irak hemma….

  11. BJ Says:

    Svårt att släppa taget? Kanske för att man ”tror” att man hittat rätt (man vill inte tro något annat?)
    Lycka? När solen skiner ljust och varmt där inne i en själv kanske? Som när man njuter av kärleken, skrattar och har kul, eller dansar sig svettig? Det är svårt att definiera lycka ibland. Kanske är det inte meningen att vi ska känna oss lyckliga hela tiden? Utan bara må bra liksom och så få en kick av lyckan ibland, lyckorus?

    ”Synderna – en freudiansk felskrivning…?”
    Haha, lite skumt att det blev så, som om undermeningen där skulle vara ”stunderna med synderna” (; men det var som sagt inte meningen och Freud behöver inte krångla till det nu. Det var tangentbord+slarv=sant! (;

  12. BJ Says:

    En kompis har sin inställd på T9 och envisas med att det är bra men, när jag lånat hennes mobil blir min frihetsälskande själ plötsligt så aggresiv! Känns som om någon sitter därinne och retas med att diktera vad jag vill få fram… (;

  13. avgrundsdjup Says:

    BJ! Jag tror att det (i alla fall för mig) är en kombination av just det du skriver – att man så gärna vill tro att det är rätt – och en rädsla att inte hitta något bättre. För om det ändå inte finns någon som är bättre, vad är det då för mening att göra slut och börja om igen? Släng sedan in min separationsångest och katastrofen är ett faktum…

    Lycka – man ska nog inte vara lycklig jämt, för hur skulle man då kunna veta att man är det? Lyckan är nog relativ – något man upplever i vissa stunder och som står i kontrast till vad man känner annars. Och det kan jag känna, att det finns ögonblick av lycka i mitt liv. Det är jag glad för, det har funntis långa perioder när jag inte förmådde se sånt, kanske inte orkade. Nu kan jag känna en lycko-ilning när jag kramar barnen, när jag ser Honom ligga och sova helt lugnt i min säng, i en givande diskussion med en vän, av vinden och solen i ansiktet när jag cyklar till jobbet…

    Däremot tycker jag att det är svårt att säga att jag är lycklig – så där i största allmänhet. Men som sagt, det kanske inte alls är meningen.

    Att synder numera definieras som tangentbordsslarv vet jag inte om du får varken Freud eller kyrkan att tro på…. men lyckligtvis är jag mindre svårlurad… 😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: