Svek

Sorgsen. En väninna som jag trodde stod mig nära lovade att hjälpa mig nästa vecka, inför nästa stora Uppgift – det haglar tätt just nu. Jag visste att det blir svårt – men nödvändigt – att klara två stora Uppgifter så kort efter varandra. Det var då hon erbjöd sig ”jag kommer ner ett par dagar och kör vardagen åt dig, hämtar och lämnar barnen, fixar mat och så”. Med oändlig förvåning och stor tacksamhet, värme och glädje accepterade jag hennes erbjudande. Vetskapen om att hon kommer har hållt mig uppe, jag har nästan räknat ner dagarna.

Och nu – i sista sekund – säger hon återbud. Utan för mig giltigt skäl – det kom något annat emellan, något som inte är särskilt viktigt. Något som jag har svårt att tro kan förmå henne bryta sitt löfte. Jag känner mig nerprioriterad. Jag är nerprioriterad.

 Jag har svårt med tillit och att tro att människor finns för mig. Den här händelsen gör det inte lättare.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

20 kommentarer på “Svek”

  1. haren Says:

    Usch, vad trist. Det är verkligen mycket värre att svika ett löfte än att inte avge något alls. Tror jag. Jag förstår verkligen om du känner dig besviken. Har du hittat ngt sätt att förmedla det till personen i fråga?

  2. avgrundsdjup Says:

    Haren! Det är just det – om hon bara hade låtit bli att lova, eller ens erbjuda sig hade det varit lättare. Och jag är så konflikträdd – rädd att bli avvisad, lämnad – att jag bara stapplande, lamt och ansatsvis hasplar ur mig något som får henne att känna att det nog är nästan ok… Samtidigt som det ju knappast gör någon skillnad nu, så här i efterhand, när jag ändå inte hinner få den hjälp jag hade behövt. Däremot gör det att jag blir försiktigare nästa gång och inte litar blint. Funderar över om jag ska skriva ett brev – eller bara släppa det.

  3. Lintin Says:

    Åh hjärtat.. Jag lider med dig. Förstår inte att folk kan vara så tanklösa. Hoppas att det går att lösa på något annat sätt. Stor kram

  4. avgrundsdjup Says:

    Lintin! Blir glad över din kommentar, den känns varm och vänlig. Men nej, det löste sig inte alls – kämpar på…

  5. Mischy/Eva Says:

    Ett så här stort löfte bryter man endast om man är redigt sjuk eller dött.
    En bamsig kram från mig också.

    /Eva

  6. avgrundsdjup Says:

    Mischy/Eva! Det känns bra på något sätt att du skriver det, att man inte bryter ett sånt löfte annat än i nödläge – det legitimerar min egen uppfattning. För det är väl så – jag är inte så bra på att stå upp för vad jag tycker är rätt och då känns det bra att veta att andra förstår och inte bara tycker att jag överdriver eller är knepigt knäpp…

  7. Hosanna Says:

    Nu har jag ju ingen aning om vad saken gäller men behöver återbudet betyda att hon inte vill hjälpa dig? Det kan ju faktiskt ha kommit något annat emellan eller så blev uppgiften för svår för henne men hon kunde inte säga det? Kanske?

  8. avgrundsdjup Says:

    Hosanna! Nej, jag tror inte att det betyder att hon inte vill hjälpa mig – i princip. Men återigen – som då, i Landet Långt Bort, när jag var gift – bara om det går lätt och inte kostar på för mycket. Den prioritering hon gjorde kan jag inte förstå och inte heller tycka att den är rimlig. Och det handlar inte om att jag själv blir utsatt för den – jag skulle aldrig ha agerat så själv. Om hon inte hade orkat tror jag däremot att hon hade berättat det, det är min övertygelse.

  9. Moddan Says:

    Det finns dom som prioriterar dig! Var så säker! Du kanske inte haft turen att träffa dom än! Eller så finns dom där men vågar inte agera. Jag har aldrig haft en bästa kompis…som en resare har jag haft roligt med än den ena än den andra. Jag har saknat men aldrig vågat erkänna att jag verkligen vill ha en bästis. Nu är jag 40 år och har en adressbok full av ytliga vänner, sånna som skulle kunna svika men som man kan slänga några ord med ibland. Jag har DESSUTOM 2 ”bästisar” Jag har träffat dom nu med ett par års mellanrum, och jag bara vet…dom finns, närhelst!
    Jag känner din smärta och jag förstår det totala sveket, skickar en tanke som är ärligt menad och hoppas att du känner den.

  10. avgrundsdjup Says:

    Moddan! Tack för dina ord – verkligen! Jag kan så väl förstå det du skriver, känner igen mig. I och för sig inte i de ytliga vännerna – såna har jag nog aldrig varit så bra på – men väl i det icke förutsättningslösa. Jag har vänner, nära vänner, men känner att det är mer på deras villkor än mina. Kanske är det då fel att kalla dem nära vänner, jag vet inte.

  11. Ankan Says:

    Eller var det något hon inte klarade av att berätta för dig? Som att hon helt enkelt inte klarade av att ta hand om din ruljans i flera dagar. Det kanske inte var så att du var nerprioriterad utan hon kanske behöver prioritera sig själv för att behålla förståndet, typ?? Fast, det hade ju varit sjysst att säga det då.
    Det satte dig i en hemsk situation i vilket fall som helst. Och jag hoppas att du hittar något sätt att iaf få LITE avlastning någon annanstans. Håller tummarna. Kram

  12. avgrundsdjup Says:

    Ankan! Nej, tyvärr tror jag inte att det var så – den förklaring hon gav lät rimlig, om än inte tillräcklig i mina ögon. Jag förstår inte prioriteringen hon gjorde, men tvingas – naturligtvis – acceptera den i betydelsen att jag får klara racet själv. Än en gång.

  13. BJ Says:

    Hoppas det löser sig!

  14. avgrundsdjup Says:

    BJ! Löser sig gör det ju alltid på något sätt, frågan är bara till vilket pris – känner mig ganska sliten…

  15. Sanningenskonsekvenser Says:

    Jobbigt när man får förväntningar och sen blir det inte som man hoppats på…
    *Frivillig kram*

  16. avgrundsdjup Says:

    Sanningenskonsekvenser! Ja, det är jobbigt. Dessutom är det jobbigt att jag inte bara kan se sakligt på det som har hänt och säga till mig själv att ”ja, hon svek, hon borde ha hållt sitt löfte”. Istället går jag in i mig själv gång på gång och ältar, tittar och undrar vad jag kunde ha gjort annorlunda, om jag var för naiv som tog hennes ord för sanning… Samtidigt som jag faktiskt inte vill gå genom livet och misstänkliggöra allas avsikter…

  17. Hosanna Says:

    Aha. Då kommer saken i ett annat läge. Trist. Att förstå någon annan…ja…alltså…det är en vetenskap i sig för hon tycker nog att hon fattade ett vettigt beslut…

  18. avgrundsdjup Says:

    Hosanna! Det är just det som är den springande punkten (som jag inte riktigt hinner ifatt..) – hon tycker att det beslut hon fattade är rimligt. Och det gör det så svårt för mig – som ju hur som helst är konfliktundvikande… Och ännu svårare att få ett ”förlåt” – kan inte säga varför, men det känns viktigt, som ett erkännande av att jag räknas. Barnsligt antar jag.

  19. Ankan Says:

    Du är absolut INTE barnslig!! Du upplevde ett svek när du var på botten. Det är inte så konstigt att du ”hakat upp dig”. Högst normalt och mänskligt. Kram

  20. avgrundsdjup Says:

    Ankan! Vad gullig du är – tack. Men det KÄNNS barnsligt, förmodligen kopplat till min oförmåga att stå upp för mig själv och säga vad jag vill och behöver – om det inte råkar sammanfalla med vad omvärlden redan ser. Om man som barn lärde sig att det var fult att vilja ha mer är det lätt att uppleva det som förmätet att se de egna behoven. Något sånt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: