Undertryckt önskan

Jag lärde mig tidigt att det var fult, besvärligt, oönskat att ha drömmar och önskningar, att längta efter något. Fick beröm om jag tittade i leksaksaffärens fönster utan att säga ”jag vill ha” – då var jag duktig och bättre än andra barn, bättre än de som var så ouppfostrade och bara tjatade på sina mammor.

De som fortfarande vågade be om något, som visste att drömmar kan bli sanna.

Jag sparade mitt godis, ofta längre än hållbarheten tillät. Knaprade små försiktiga bitar av det dyrbara söta. Och var så duktig, inte alls så där som andra barn som bara suktade. Att sukta var ett fult ord – då var man en dålig människa utan karaktär.

Eller bara en helt vanlig unge som vågar ta för sig.

Annonser
Explore posts in the same categories: mamma

Etiketter:

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

6 kommentarer på “Undertryckt önskan”

  1. Hosanna Says:

    Ooo…du skriver om mig. Ett tag höll jag på att uppmuntra ett liknande beteende hos första barnet för jag trodde att det var så det skulle vara. Jag släppte det tidigt och lät ungarna drömma och tjata fritt. Sen får man inte allt ändå – men det är en annan historia.

  2. avgrundsdjup Says:

    Hosanna! Det är nog rätt och viktigt att man inte får allt – då slutar man ju också önska, fast av en annan anledning. Det är nog bra att få önska och längta lite också. Men grundbudskapet man tar med sig ur barndomen borde få vara att det mesta ändå löser sig – och att föräldrarna fixar det mesta, vilket ger en trygghet. Tror jag.

  3. Ankan Says:

    Den första vingliga tiden efter att Exet flyttat och jag satt där trasig och medberoende och ville tillbaka till livet satte jag bl.a. upp mål om att jag skulle unna mig något – minst en gång per månad, helst varje vecka. Något onyttigt och/eller roligt bara för min egen skull. Allt var OK bara det inte var för någon annans skull eller praktiskt. Vad det blev då? En bukett tulpaner en vardag, ett njutningsfullt museibesök, en bra bok, en promenad…… Nu behöver jag inte längre skriva upp att jag ska unna mig saker för det kan jag spontant göra ibland. Skönt och friskare känner jag mig. Hoppas du kan öva dig i att unna dig, du oxå! Kram

  4. avgrundsdjup Says:

    Ankan! Jag tror jag kan det – numera och ibland. Men långt ifrån alltid utan dåligt samvete. Jag hoppar fortfarande liksom till inombords när någon – framför allt min mamma – använder ordet ”unna” – det har fortfarande en negativ klang och är nära förbundet med ord som själviskt, överdrivet, slöseri, karaktärslöst…

  5. Ankan Says:

    Usch vad trist det låter. Vad sägs om att hitta på några positiva synonymer för att dränka alla de gamla negativa som ekar i mammas röst? Här några förslag: ”belöna, värdesätta, njuta, glädjas åt, skänka glädje, ta vara på livet, kompensera för gammal skit som du tvingas utstå, generöst mot dig själv, modigt att stå för att du är värdefull” Kom igen nu Avgrundsdjup, jag tror att du kan om du vill 😀 Kram i all välmening

  6. avgrundsdjup Says:

    Ankan! Jo, jag börjar både förstå värdet i och kunna belöna mig själv. Men ofta farligt nära självförebråelser och ”inte ska väl jag”… Men det är vissa ord som triggar – jag kan aldrig tänka i termen Unna – att jag unnar mig något. Däremot en del av de synonyner du föreslår. Så jag kanske inte är ett fullständigt Lost Case ändå… Kram tillbaka


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: