Ångesten

Det finns något som känns så bekant med ångesten, i ångesten. Något som gör att det är lockande att bara falla allt djupare in i den istället för att kämpa sig fri. Jag tror det handlar om vad som – för mig – är stadiet efter ångesten, då när jag bara stänger av och inte känner någonting. Där inget mer spelar en roll.

Dit där jag flydde som liten.

Annonser
Explore posts in the same categories: ångest

Etiketter: ,

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.

One Comment på “Ångesten”


  1. Jag fastnade här för det hade jag kunnat skriva själv. Och jag har tänkt på det alltför många gånger. Det skulle vara så lätt. Så farligt lätt. Att bara gå in i ångesten och ge upp och inte orka kravla sig ur och därifrån. Tänker att det kanske är där en del av vår styrka ligger? I att vi faktiskt tar oss därifrån, gång efter gång. Jag vill tänka att det är så i alla fall.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: