Förlorad kontroll?

Det känns som om jag håller på att förlora taget om verkligheten. För många sammanhang skakar samtidigt.

 Dottern – problem, utredning, problem,  skola, problem, problem, problem.

Terapeuten – finns det en väg tillbaka, vill jag hitta en väg tillbaka?

Jobbrelationer – har jag gjort mig omöjlig genom att säga ifrån?

Mannen – gårdagens avsked sitter fortfarande i – är allt verkligen ok?

Mamma – här finns ett och annat att vänta, hon ringde igår kväll och jag glömde ringa tilbaka…

 Vänkretsen – som jag upplever bara krymper: Några försvann när jag flyttade till Landet Långt Borta, andra försvann när jag flyttade därifrån. Några har själva flyttat. Och några – energitjuvar – umgås jag numera bara sporadiskt med; jag har själv medvetet reducerat kontakten.

Det är livat nu för tiden.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

10 kommentarer på “Förlorad kontroll?”

  1. Hosanna Says:

    Tvärtom tycker jag att du i allra högsta grad lever i verkligheten.

    Vänkretsen; man behöver inte många med nära…

    Dottern; att kämpa är skitjobbigt men du behöver resultaten…

    lilla mamma; hon får väl ringa igen. Det är inte konstigt att man glömmer eller inte orkar. Det borde föräldrar veta. (Min vet det inte…).

    Terapeuten; du måste för att få ett vettigt avslut utan frågetecken.

    Jobbet; det spelar ingen större roll vad man gör om rollfördelningen redan är satt, eller hur? Men du kan ändå hitta vägar att vara nöjd med ditt agerande…tror jag…kanske…svårt 😉

  2. Ankan Says:

    Gumman! *kramar om* Kan du vara snäll mot dig själv?! Försök! Vad är det viktigaste för DIG just nu – inte din relation till terapeuten väl. Den går att stuva undan och pausa. Orkar du inte gå på mötet, så skit i det – utan att ha dåligt samvete, eller ställa krav på dig själv att du precis just nu måste få ett avslut. Du kan bestämma nästa vecka, nästa månad om du vill gå någon mer gång. Du måste inte bestämma nu, väl.
    Förresten, glöm inte bort att utöka vänkretsen med oss bloggvänner – en klen men iaf liiiiten tröst i mörkret.

  3. Hosanna Says:

    Sorry – jag igen! Man kan nästan tro att jag gör allt för att vara den enda som syns i kommentarsraden *hehe* Så är det givetvis inte alls 😉

  4. avgrundsdjup Says:

    Hosanna! Jo, nog är det verkligheten nog – men ibland i överdos… Det du skriver om vänkretsen instämmer jag i, men mina funderingar drogs nog igång i och med min väninna som lovat att komma och hjälpa till och i sista stund bröt sitt löfte – vem kan man lita på, när det verkligen gäller? Lite desillusionerad och sorgsen.

    Det du skriver om rollfördelningen på jobbet är klokt och riktigt – tyvärr. Men min avsikt idag var nog inte heller att försöka göra något åt den, mer att säga ifrån att det inte är ok. För min egen skull. Ibland är det viktigt att få protestera – för självkänslan.

    Och till din andra kommentar: Det fanns ju faktiskt kommentarer från en annan också när jag loggade in nu ikväll, så nu ska vi inte överdriva…

  5. avgrundsdjup Says:

    Ankan! Egentligen är relationen till terapeuten sekundär och jag skulle gärna lägga den på hyllan om jag kunde. Men hon är utbildningsterapeut och avslutar sin utbildning i och med att terminen tar slut och försvinner någon annanstans – utom räckhåll för mig och mina eventuella behov. Så det är lite nu eller aldrig om jag vill ha till ett avslut. Och egentligen vill jag kanske det – osäker här – men jag känner mig så kränkt och sviken av hennes sätt att agera att jag inte vet om jag förmår.

    Och bloggvänner. Jag vet att värdesätta de jag möter i den här sfären. En av mina nyaste och närmaste väninnor mötte jag på min tidigare blogg – eller på hennes, beroende på hur man ser det. Så visst finns det vänskapspotential – oavsett om det stannar vid det skrivna ordet eller om man tar steget ut i världen utanför. Och det är en tröst.

  6. Moysan Says:

    Jag förstår precis hur du känner, och sånt känns alltid tufft när man känner sig inmålad i ett hörn, men jag känner på mig att det kommer lösningar att uppenbaras för dig och tills vidare; Håll ut.
    Kram

  7. avgrundsdjup Says:

    Moysan! Tack för dina tröstande ord. Jag ger inte upp så lätt – mitt i allt elände har jag en ganska orubblig tro på att allt löser sig. Även om det inte känns så i ångestångorna…

  8. Moysan Says:

    Det vet jag att du inte gör, stå på dig..:)

  9. Hosanna Says:

    Då tackar vi Ankan för att jag inte fyllde kvoten *moahahha*

  10. avgrundsdjup Says:

    Eller hur…? Men du verkar ju vara på god väg ikväll – ledsen att jag stör ditt framträdande. Men nu har du åter chansen – jag ska natta barn.

    Så: Allt ljus på dig…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: