Att förlåta

Min mamma talade in ett meddelande på mobilsvaret – hon hade glömt sitt paraply hemma hos mig.

En timme senare och mitt i middagskaoset och dessutom i tvättstugan – ett nytt samtal. Samma budskap. Jag ber henne att vi ska lägga på eftersom sonen är ensam hemma och gärna ringer – vill att det ska vara möjligt och inte upptaget. Han är lite orolig över att vara ensam för närvarande. ”Men det här tar bara ett par minuter.” Krävande

Två timmar senare – barnen hade just somnat – tid för skrivarbete. Det ringer på dörren. B R A N D K Å R S R I N G ER. Min mamma. Paraplyet. Barnen vaknar – såklart. Irriterad över min mammas påträngande sätt och över att mitt arbete nu blir uppskjutet och jag än mer stressad. Inte ett ord till ursäkt. Istället:

”Kan inte hon, den där som du går och pratar med, säga till dig att du inte kan prata med mig så här när barnen hör på. Det förstör vår relation.”

och:

”Jag kan väl inte rå för att jag glömde paraplyet och att barnen vaknar.”

Varpå hon snabbt byter tema – om jag fortfarande vill ha hjälp med barnen på torsdag. Utpressning.

Jag behöll både röstläge och nivå, men kunde inte låta bli att – för första gången i mitt liv – fråga henne om hon någonsin, någonsin själv är orsak till något som händer, om hon någonsin har bett någon om ursäkt i hela sitt liv?

”Nej, jag har väl inte det, jag har väl kanske inte bett någon om förlåt.” Sarkastiskt. Irriterat. Långt ifrån eftertänksamhet. Och med en uppenbar underton av att hon minsann aldrig haft anledning att göra det.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

14 kommentarer på “Att förlåta”

  1. Smyg Says:

    Jag vet att det låter brutalt, men det här är nödvändigt (tro mig; jag har själv varit där!) så det finns ingen anledning att linda in det:

    om du inte kan göra dig oberoende av henne – till exempel som barnvakt – kommer du aldrig att kunna dra upp den där linjen som är din enda chans att bli fri. ”Trampar du över här så smäller det.”

  2. MyyZz Says:

    Jag tänkte detsamma … varför i hela friden låter du henne köra med dig hela tiden. Du måste bryta.
    Du får väl göra som alla moderater köpa en barnflicka svart;-)

  3. Soldotter Says:

    Tyvärr tror jag att Smyg har rätt.
    Din mamma verkar vara typen som aldrig kommer att inse sina egna fel och brister utan lägger dem på andra och sådana energitjuvar – en del bara är så – och dem ska man absolut hålla sig undan.
    Qramar dig

  4. Ankan Says:

    Jag får riktigt ont i magen bara av att läsa hur hon kränker dig och dina gränser. Hur är det inte då för dig som upplever det ständigt och IRL?
    Ja hur ska du kunna freda dig mot din egen mamma? Man kan ju tyvärr inte ändra på någon annan annat än att ändra sig själv och därigenom påverka den destruktiva dynamiken. Jag misstänker starkt att det är en av de sakerna som du fokuserar allra mest på: att bli bättre på att sätta och upprätthålla gränserna gentemot din mamma. Så kämpa på! Du är värdefull och bra! Du förtjänar INTE skit från henne!

  5. Hosanna Says:

    Varför spetsade du inte henne på paraplyet där och då? Förlåt, det var elakt sagt men hjälp så grymt nedlåtande attityd hon verkar ha.
    Håller för övrigt med Smyg.
    *kramar om*

  6. Sarah Says:

    Grrr igen. Samma skuldbeläggande. Samma ge-dåligt-samvete. *känner igen* Och nu pratar vi om mödrar och ex-män.

    Kram!

  7. avgrundsdjup Says:

    Smyg! Jag vet att du har rätt. Gränsdragningen förutsätter oberoende och är nödvändig.

    Jag ser däremot inte hur jag ska påverka barnpassningsberoendeproblematiken i dagsläget – alternativet är än mer kostsamt: Jag har barnen på heltid – ensam. Jag tror inte att jag kan vara en bra mamma om jag inte har möjlighet att lämna barnen ibland. För närvarande har jag inte de ekomiska möjligheterna att betala för den tid jag behöver. Frustrerande men verkligt.

    Så tills vidare tycks jag få nöja mig med att ha insikten om lösningen och vänta med omsättandet?

  8. avgrundsdjup Says:

    MyyZz! Jag skulle gärna köpa både svarta och vita och rosa barnflickor – om jag hade den ekonomiska möjligheten. Jag har redan klippt allt jag kan – cykel istället för bussen, medhavd mat på lunchen, kläder second-hand… Inte sagt för att beklaga mig, utan för att det är min verklighet.

  9. avgrundsdjup Says:

    Soldotter! Instämmer även med dig. Men hur hålla sig undan…? Hon är en energitjuv – inga tvivel om den saken – men hur mycket energi kan jag uppbåda om jag har barnen kring öronen varje vaken minut som jag inte jobbar…? Det här är verkligen ett dilemma.

  10. avgrundsdjup Says:

    Ankan! Ja, jag försöker bli medveten om var gränserna går för mig – och omsätta detta i verkligheten. Hindret att vara beroende av hennes välvilja och hjälp gör det hela dock mer till ett projekt av teoretisk natur…

  11. avgrundsdjup Says:

    Hosanna! Jag kan inte ens tycka att hennes attityd är nedlåtande – mycket mer är det som om hon saknar all insikt om hur ett socialt samspel fungerar, ser bara sina egna behov. Resultatet blir naturligtvis just det du skriver – en nedlåtande behandling. Men jag tror varken att hon är medveten om det eller att det är hennes avsikt.

  12. avgrundsdjup Says:

    Sarah! Den biten tror jag däremot ÄR medveten från min mammas sida – att försöka ge dåligt samvete. Det är det sätt hon vet för att uppnå och förklara alla sina handlingar och mål… Patetiskt i teorin, men smärtsamt i praktiken…

  13. MyyZz Says:

    Jag vet precis hur det är med en ekonomisk katastrofsits … tyvärr:-( Har du inga vänner morföräldrar farföräldrar som kan ta barnen den tiden du behöver för givetvis förstår jag att du behöver ensamtid.
    Jag blir så himla upprörd bara för jag tycker att det är så vidrigt att behöva bli kränkt av sin mor av alla människor. *tacksam för att jag har min mamma* När jag läser många inlägg av olika bloggare som skriver om sina mammor så blir jag bara så glad att jag har det som jag har det.
    Det är väl någonstans därför jag blir så upprörd för att det är så fel, för att jag vet hur rätt det kan vara.

    Stå på dig iaf … det blir inte bättre om mamma gör det.

    KRAMEN

  14. avgrundsdjup Says:

    MyyZz! Jag har inget stort socialt nätverk längre – eller ännu – efter många år i Landet Långt Borta. Tyvärr. Så det är bara mamma som återstår.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: