Ensamheter

Och mitt i allt det juliga, ombonade och trygga kom Ensamheten. För det är ju Hans föräldrar, Hans syskon, Hans syskonbarn, Hans hus, Hans jultraditioner. Jag vill så gärna att det ska vara mitt och barnens också. Men det är det ju bara till låns.

I morgon kommer Hans barn – de riktiga barnbarnen, kusinerna, syskonbarnen.

Nej, jag är inte avundsjuk eller svartsjuk – tvärtom är jag glad för dem att de har det här. Men jag vill så förtvivlat gärna vara mer än bara en gäst. Det känns som om det aldrig kan bli så – Han fick sina barn med en annan, långt före vår tid. Och i och med det är loppet kört på något sätt.

Alla är jättegulliga och varma och vänliga mot mig – det är ingen som avgränsar, markerar eller stöter bort. Mycket av det här är i mig, min historia och det utanförskap jag kände som barn. Men det finns också något uns av sanning i det här – Hans barn kommer alltid att vara även hans familjs. Till skillnad från mina.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

One Comment på “Ensamheter”

  1. kang Says:

    Å, känner igen mig så väl i dina ord.

    Värme fårn Kang


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: