Besök II

Väninnan som kommer hit nästa helg väcker minnen.

När vi var lite över 20 fick hennes mamma cancer och jag fanns där. Hennes mamma ringde för att prata. Många gånger. För att förvissa sig att väninnan skulle komma att klara sig utan henne, för att prata om vad som hände. Vid den här tidpunkten hade väninnan hunnit stadga sig och träffa mannen hon kom att gifta sig med (och skilja sig från).

Mamman hade en stark tro och var inte orolig för egen del. Hon var färdig. Allt hon önskade var en sista sommar på landet och den fick hon. Sista gången jag hälsade på henne var hon redan död och jag vände i korridoren.

Grät i taxin på väg hem. Kanske mest för mig själv, för att jag inte varit där mer, för att jag också är dödlig.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: