Hur tänker han?

Jag försöker att inte tänka för mycket på exet och hans agerande – försöker hålla ångesten tillbaka. Försöker låta bli att ifrågasätta och förstå ihjäl mig på honom. Skjuter undan ”varför gör han så här” och ”förstår han inte att han sviker barnen”.

Jag tror inte att han vill barnen något illa. Snarare att han i sin aningslöshet utgår ifrån att det bara drabbar mig – att jag får prioritera annorlunda, men att det inte går ut över barnen. Eller nåt.

 Han har aldrig haft någon nära relation till barnen – varken då eller nu. Barn var något man ska ha – som en ny bil, ett fint hus. Eller en fru.

Försöker intala mig att jag klarar mig ändå. Och det gör jag så klart – men till vilket pris? Jag kan inte reducera kostnaderna mer än jag redan gjort – återstår att öka intäkterna. Vilket förutsätter att jag hoppar av studierna som jag äntligen, äntligen, äntligen började se slutet på.

Det låter hemskt att säga det, men jag tror inte att jag ligger helt fel när jag säger att det kanske också är hans mål.

Han kan inte längre kontrollera mig, men han förmår fortfarande styra över mitt liv.

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

10 kommentarer på “Hur tänker han?”

  1. Judith Says:

    Nej, sluta inte med studierna. Låt inte han vinna men främst för din egen skull. Det kommer ordna sig på något sätt. Låt det inte få göra dig ”sjuk” i tankarna. Kämpa! Du fixar det. Har du kommit så här långt så fixar du resten med. Nu när du äntligen börjat se slutet. Ge inte upp. /Kram

  2. Mischy/Eva Says:

    Om det bara går försök härda ut. Du fixar det. Faan vad jag avskyr dumma pappor som bara tänker på sig själva. Kram

  3. Jerry Says:

    Kämpa på! Låt ingen annan styra över ditt liv! Kram

  4. BJ Says:

    Usch.. Tyder på nån slags hämnd eller nåt…(kanske)
    Det är lätt att säga att inte låta någon styra ditt liv, lättare sagt än gjort.
    Speciellt när det handlar om att ens barn är med i bilden..

    Hur mkt har du kvar av studierna?
    Tänk att det bara gäller för en kort tid av ditt liv, sen är (fram)tiden din..

    Inte mycket som är gratis här i livet. Uppoffringar krävs.
    Men om studierna leder till din dröm så säger jag som de andra här – ge inte upp!

    Allt har sin tid!

    Kram!
    BJ

    http://bunnyjblog.wordpress.com/

  5. avgrundsdjup Says:

    Judith!
    Visst håller jag med dig – jag vill inte låta honom vinna. Men – och det är ett stort och obevekligt MEN – jag måste klara av vardagskostnaderna också. Hyran betalar sig inte av sig själv och ingenting annat heller… Så det handlar mindre om att ge upp och mer om att vara realistisk och ta ansvar.

  6. avgrundsdjup Says:

    Mischy/Eva! Tack för dina ord. Tyvärr handlar det ju inte bara om att härda ut…

  7. avgrundsdjup Says:

    Jerry! Nej, så tänker jag också – jag vill inte låta någon annan – allra minst mitt ex – styra över mitt liv. Men så har han ändå den makten – så länge jag är beroende av att han betalar underhåll för barnen.

  8. avgrundsdjup Says:

    BJ! Jag har inga problem med att göra uppoffringar och att rätta munnen efter matsäcken, för att använda ett slitet uttryck. Men det finns en gräns när man inte kan dra ner mer på utgifterna. När pengarna är slut innan hyra och mat är betalt. Och då är det svårt att göra fler uppoffringar – annat än att offra det som är viktigt och börja jobba istället för att plugga klart. Ett moment 22 – jag behöver avsluta studierna för att få ett bra jobb och tjäna mer pengar, men kan inte för att jag inte har pengar…

  9. Blomman Says:

    Oj, vilken situation du sitter i. Förstår frustrationen… Det enda som återstår är att försöka göra dig så fri du kan och försöka bli oberoende av hans bidrag. Tyvärr kanske det innebär att du måste börja jobba, men då är det bara så. Kolla samtidigt upp om du kan plugga på distans. Möjligheter finns och ibland har vi turen på vår sida – kanske du hittar något bra på vägen 🙂

  10. avgrundsdjup Says:

    Blomman! Utbildningen jag håller på med – och förhoppningsvis avslutar inom ett år – är inte möjlig att genomföra på distans. Och jag inser också att det ”bara” är att börja jobba om jag inte hittar någon annan lösning. Men det KÄNNS inte så ”bara”…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: