Bakåtsträvande.

I morse, på P1, intervjuades en kille som blivit av med både armen och benet på ena kroppshalvan. Jag tror det var en olycka med ett godståg. Han beskriver att han ältade hur han hade  kunnat undvika olyckan, hur han spelade upp olika möjligheter i huvudet som alla skulle ha fört honom till en annan – och i hans ögon bättre – situation än den som han befann sig i. Tills han en dag insåg att detta inte förde honom framåt utan tvärtom förhindrade honom att utnyttja den potential han trots allt fortfarande hade.

Jag inser hur trivialt det här är. Och ändå behöver jag höra det – att jag inte kan påverka det som har varit, att det inte är någon idé att gräma sig över de beslut jag redan har bakom mig. För det är så lätt att halka tillbaka i gamla mönster och grämas, grämas, grämas.  Över det som inte blev, över den egna dumheten, över andras agerande… Välkommen ångest.

 

Ibland behöver jag påminnas om meningslösheten i att gräma sig över det som varit. Jag vet att

Annonser
Explore posts in the same categories: personligt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: