Posted tagged ‘terapi’

Revansch

10 oktober 2007

Facebook är en märklig företeelse, även den – liksom bloggen – med viss terapeutisk funktion. Efter någon tvekan och lite mer påtryckning från vänner har jag registerat mig och börjat lägga till namn jag känner idag och några jag minns.

Fick nästan genast kontakt med några från Förr. När jag var den där flickan som inte syntes, som presterade för att överleva. Och för att bli godkänd.

Det är med blandade känslor jag har återupptagit – eller snarare upptagit, eftersom jag knappt syntes då – kontakten. Lite av revansch – HA! Där fick ni, det trodde ni inte då! – och bekräftelse i att de vill kännas vid mig.

Kände en viss trotsighet när jag addade foto – Förr skämdes jag för frisyr, kläder – you name it -mig själv. Bilden av mig idag är en helt annan – både objektivt och subjektivt.

Patetiskt. Behöver alltså fortfarande deras godkännande, kan jag konstatera.

Samtidigt ett sätt att bearbeta för att kunna gå vidare, slänga ut gamla, dammiga spöken – allt blir mycket större i den retrospektiva spegeln.

Skam

5 oktober 2007

Talade med terapeuten om Skam igår. Och om hur det var att leva i en icke-verklighet som barn: Min verklighet syntes inte utanför familjen – det alla andra såg var en illusion, en förvrängning. Det här hör ihop, för i och med att jag inte kunde berätta för någon blev det automatiskt behäftat med skam.

Hela min barndom är fylld med Skam för en massa saker: Barnet som var jag. En pappa som var alkoholist. Vi bodde i fel del av stan. Mina föräldrar förde inte samma tjusiga liv och hade inte lika bra jobb som mina klasskamraters. Jag hade alltid fel kläder.

Mest skamfylld var ensamheten och utanförskapet under min uppväxt.  

Skammen följer med fortfarande. Jag berättar ogärna om min barndom – jag upplever att den förminskar den jag är idag, jag är rädd att omgivningen ser mig med andra ögon om de känner till min bakgrund – nedvärderande. Jag har med tiden blivit expert på att inte berätta sanningen, men utan att ljuga – riktar strålkastaren mot rätt saker, på ett sätt så att den jag pratar med tror att den vet allt.

Ytterligare ett inlägg om mamma

30 september 2007

Det händer – inte ofta – att jag har riktiga dispyter med min mamma. Oftast tiger jag för att inte skapa onödiga konfrontationer som ändå aldrig leder till samsyn eller förståelse. Vid ett tillfälle hävde jag ur mig att vi aldrig kommer att kunna förstå varandra eftersom hon inte någonsin har bearbetat sina egna demoner, att hon skulle behöva gå i terapi först.

En vecka senare föreslog hon att vi skulle gå till en terapeut tillsammans. För det är ju ingen idé att hon går ensam – terapeuten måste ha en chans att bilda sig en egen uppfattning. Tillbaka vid temat att ha rätt och fel. Mamma har rätt, jag har fel – terapeuten ska agera skiljedomare och bekräfta henne.

Arg och uppgiven

24 september 2007

Träffade min terapeut idag och känner mig inte sedd. Hon är vänlig, uppmärksam och icke-dömande, men jag känner sällan att hon förstår – hon skjuter liksom alltid lite bredvid målet i sina svar. Oftast sitter hon tyst och lyssnar – jag vill få respons och analys, förslag och infall. Jag vill prata med -inte bara till – en levande, reflekterande människa. 

Hon har inte heller riktigt känsla för när det vi behandlar blir för tungt för mig. Det har gått så långt att jag känner obehag och är ur balans redan dagen innan jag ska dit, för att känna mig avtrubbad och avstängd när jag går därifrån.  

Byt terapeut – ett givet svar. Javisst, i en bättre värld, där alla har rätt till den hjälp de behöver. Den terapeut jag träffar är fortfarande i utbildning och därför möjlig att betala (förutsatt att jag inte längre köper SL-kort – ett faktum, inget försök att fiska medlidande. Jag har själv gjort det här valet.).

Innan jag hittade henne försökte jag via den vårdapparat jag trodde att jag hade rätt till, men fann att jag får vänta tills jag uppfyller kriterierna – akut suicidal eller drogmissbrukande. Möjligen räcker det med att börja slå sina barn.

Vad gör andra som inte har de ekonomiska förutsättningarna att må bra?

Ångest

17 september 2007

Ångest är en reaktion på något vi har upplevt, inte ett sjukdomstillstånd. Ångest har sin orsak i vår rädsla för andras